Jag har jävligt mycket Lego hemma hos morsan. Och i ateljén har jag många japanska actionfigurer. En hel del från He-man men också en massa andra. Emil Öhlund berättar om vad han blir inspirerad av.

– Det är väl ett slags verklighetsflykt. Eller kanske så att verklighetsflykt är mitt ämne. Jag är helt besatt av splatter och skräckfilm. De är för det mesta så orealistiska. I min värld blir det mer humoristiskt. Mer lek. Och mer färg. Jag tittar mycket på anime och jag använder nästan aldrig svart och vitt. Japan med sin varierade och skruvade populärkultur har länge varit Emils stora kärlek. På sista tiden verkar det som att kärleken har besvarats.

– Jag har haft två separatutställningar. En på ExCube i Osaka och den andra på Mograg i Tokyo. Där var jag den första västerlänningen efter att galleriet öppnade för åtta år sedan. Scenen för det jag håller på med är väldigt liten i Sverige. Min konst verkar funka i Japan. Där är det många som direkt kan se på färgskalan i en målning vilket spel eller film som jag har kollat på.

Eftersom Emil jobbar nästan jämt så blir det mycket gjort.
– Under långa perioder snittar jag nog på tio timmar om dagen. När jag jobbar i ateljén har jag samma känsla som när jag lekte när jag var liten. Jag glömmer bort det som är runt omkring.

Förutom målningar kan det bli skivomslag, design för t-shirts och brädor. Hans mest kända design är nog för hardcore techno-producenten Detest.
– Jag gjorde liksom ett helt program. Skivomslag, t-shirt, trosor, kalsonger, allt möjligt. Jag har sett att hans fans använder min design som förlaga för tatueringar.

– Om jag har gjort en målning som många gillar så gör jag ibland prints av den. Då kan fler köpa till billigare pris. Lego, splatter, anime, actionfigurer, tv-spel, monster – det är inte precis finkultur vi pratar om här.
– Jag gillar low-brow. Eller underground. Det är min grej.

Emil är flitig men varje målning tar lång tid eftersom han jobbar så noggrant.
– En del tror att mina målningar är printade eftersom de är så släta och exakta. Jag gillar superflat och det måste vara perfekt. Jag skulle aldrig lämna ifrån mig något halvtaskigt. Allt måste vara bra. Jag gillar inte fillers.
– Jag använder Poscapenor för att teckna upp motiven och sedan målar jag med akrylfärger och små tunna akavrellpenslar. Underlaget är ofta board.

Vid sidan av konsten framträder Emil Öhlund också som breakcore-producent och en del som dj. Han har gjort en hel del spelningar i Japan och fler blir det. Tidigare använde han namnet Chtload.
– När jag gör ett gig kallar jag mig Xäcksecks. Det är ingen som kan uttala det, i alla fall inte i Japan. Musiken och målandet hänger ihop. Det är två sidor av samma sak.

Emil bor i Örebro. Där gick han på konstskola och där har han blivit kvar. Just nu arbetar han med konstbiennalen Open Art och vaktar ibland på Örebro Konsthall. Han är medlem i konstkollektivet Bunkern.
– Jag gillar Örebro som fan. Och det är bra att jobba i Bunkern. Vi hjälper varandra och det är inte så ensamt som det kan vara för en del konstnärer.
Några av de andra i Bunkern är gamla graffare och håller på med street art.
– Det är inte min grej. Jag har aldrig hållit på med sådant. Mina grejor är mer cartooniga.

Framtiden ser ljus ut. Många utställningar, både i Sverige och i Japan, är inbokade. Ett par offentliga uppdrag – väggmålningar – är också på gång. Mycket jobb. Det gillar Emil Öhlund. Vi kommer att få se mer av honom.

TEXT: PETER EKSTRÖM
FOTO: ANDREAS SAHLQVIST